Hyundai Tournament of Champions – Final Round

Artiklar

KRÖNIKA: Jordan är allt som Tiger aldrig var

Det blev en uppvisning från första hål till sista av Jordan Spieth på Hawaii. Är vi på väg mot en ny era i golfen och vilka vill vara med på tåget? undrar Svensk Golf krönikör, Martin Strömberg.

Text: Martin Strömberg • 2016-01-11 Uppdaterad 2016-01-11

Efter att ha sett Jordan Spieth utklassa ett visserligen begränsat startfält med åtta slag känner jag att många  av de tvivel jag faktiskt haft på denna unge Texasbo plötsligt försvunnit.

Kvar finns några reflektioner, en del gamla men också ett par nya:

• Hur kan man vara så bra och samtidigt så ödmjuk, vältalig och lägga ner så mycket tid på att försöka beskriva sina känslor och sitt spel för pressen och alla intresserade efter varje rond.

• Hur ska Tiger någonsin kunna nå upp till Spieths nivå, igen?

• Hur ska någon kunna nå upp till Spieths nivå om han fortsätter så här?

Vi börjar med det intressanta. Är Spieth på väg att sätta en ny standard, en ny nivå för andra spelare att jobba mot?

Han har vunnit sex tävlingar på mindre än ett år, varav två majors, det är ett imponerande facit för en 22-åring och helgens uppvisning var en kraftfull käftsmäll mot alla som talat om att Spieths fjolårssäsong kommer att bli svår att uprepa. Rory McIlroy var en av dem som uttryckte den typen av tvivel i The Telegraph i julas.

Jag höll med Rory då. Det är svårt att matcha en sådan säsong för normala spelare.

Nu börjar jag tro att Jordan Spieth inte är så där värst himla normal längre. Man ska absolut inte låta hans något flaxiga, ibland lite valpiga sving lura sig.

Han slår bollen fenomenalt och de gånger han missar har han ett närspel som skulle ge salig Seve Ballesteros mindervärdeskomplex (överdrifter tillåtna ibland). Spieth är alls inte lika spektakulär som den fantastiske spanjoren som lämnade oss alldeles för tidigt, mer av en funktionell variant.

 

KRÖNIKA: Jordan är allt som Tiger aldrig var
Foto: Getty Inte längre i skuggan av Tiger, nu leder Spieth utvecklingen

Men det viktigaste av allt, han har ett driv och en eld som jag ibland kan känna att McIlroy saknar. Jason Day brinner också, Rickie Fowler likaså, åtminstone periodvis. Tiger hade den naturligtvis, på sitt eget vis. Seve, självfallet.

Svaret är alltså, ja, jag tror att Jordan Spieth är på väg att höja ribban ett snäpp. 

Vilka kan hänga på?

Jordan Spieth kommer inte att vinna varenda tävling, det är bara att läsa lite gamla tävlingsresultat och ha elementära kunskaper om hur golf fungerar för att förstå det. Men jag tror att han kommer att vinna många och framförallt att han kommer att vinna stora. Han var inte sämre än fyra på någon major ifjol och han kommer att vara ännu bättre i år. Det innebär inte att han nödvändigtvis behöver vinna någon major i år, men jag tror att han kommer att vara med i toppen av de flesta.

Jason Day har haft ett långt tävlingsuppehåll men avslutade med åtta under par på Hawaii. Han kommer att utmana och han kommer att göra det bra.

Rickie Fowler har en liknande utvecklingskurva och kommer bara att bli bättre. Är hans högstanivå tillräckligt bra? Ja, med viss tvekan.

Kvar finns Rory McIlroy bland de självskrivna utmanarna och jag sätter ett visst frågetecken bakom nordirländarens namn. Potential har han så det räcker och blir över, kanske den högsta av alla, men har han resten? Kanske att rivaliteten med Spieth kan ta fram ännu en nivå ur McIlroy, det kommer han att behöva.

Vår egen Henrik Stenson har på nära håll känt på Spieths vassa klor. Ingen har högre nivå från tee till green än vår svenske världsfemma, inte ens Day eller Spieth. Men Henrik kommer att behöva ta fram sitt allra bästa närspel och hålla en högre nivå på greenerna, det är alltid på greenerna som Stenson bestämmer om han ska vinna eller inte, om han ska kunna få revansch på amerikanen.

Till sist är det omöjligt att inte göra en jämförelse mellan Jordan och Tiger.

Hur Tiger ska göra för att i första hand komma tillbaks till sin egen högstanivå efter sina skadebekymmer och sedan lyfta sig ännu ett snäpp för att nå Spieths nuvarande standard, det övergår mitt förstånd. Tiger har gjort det omöjliga förut men den här gången tror jag inte han kommer att lyckas.

Det slår mig också hur fullkomligt diametralt olika de två är på så många vis och hur skönt det är med en världsetta som sätter en helt annan standard på hur man ska hantera sina fans och alla som är intresserade av spelet.

Där Tiger endast pliktskyldigast ställde upp på mer eller mindre intetsägande presskonferenser verkar Jordan genuint intresserad av att ge sin bild, både känslomässigt och spelmässigt, efter varje rond. Det är ingen självklarhet, det har vi lärt oss genom åren.

Tack, Jordan för det, spelet golf kommer att vinna enormt mycket på just det.

 

 

 


Text: Martin Strömberg • 2016-01-11
ArtiklarJordan SpiethKrönikaMartin Strömberg
Scroll to Top