Footgolf är här för att stanna

Reportaget publicerades ursprungligen i Svensk Golf 8/2108.

Två, tre försiktiga steg. Blicken fäst först på hålet, sedan åter ner på bollen.

Det blir en bredsida istället för tåfjutt.

När Erik Lundins känsliga vänsterfot ­rullar i tremetersputten för birdie på Landskronas stentuffa 18:e hål under SM-veckan så innebar det så oerhört mycket mer än “bara” ett SM-guld och personlig framgång.

Framför stor publik, med tv-kameror och livesändning, tog Lundin hatten i högernäven och skickade den i marken.

Även om själva segerkastet i viss mån misslyckades så hade footgolfen äntligen lyckats ta sig ut ur skuggorna och in i människors vardagsrum.

Det gick inte att ta miste på de äkta känslorna inne i Lundins hjärta och det var en rörd svensk mästare som beskrev känslorna.
– Vi har kämpat så länge med att få uppmärksamhet för sporten som vi brinner för och det här känns som ett stort genombrott och ett erkännande, förklarar han med en kombination av värme, trötthet och lycka i ögonen.

Och för Emelie Andersson, som minuterna tidigare vunnit dam-SM, var känslan likartad.
– Vi är ju vana att gå omkring ensamma och här är ju plötsligt hur mycket folk som helst som kollar. Jag var helt skakis både i huvudet och benen på slutet.

För Ola Wenström är publiken inga problem. Han är van att sitta framför hundratusentals människor och prata fotboll framför tv-kamerorna och han blev under SM-­veckan något av en symbol för footgolfen som människor kände igen.

Och hade det inte varit för ett par bollar out på avslutningshålet hade Wenström faktiskt knipit en riktigt fin placering i sin första footgolftävling någonsin.

– Ett dåligt hål på 36 är väl okej. Men det är ruggigt svårt och snabbt här på sista hålet. Jag är glad att jag fick vara med och det här var otroligt roligt. Det är lite enklare och lite mer lekfullt än vanlig golf och för många klubbar tror jag att det kan bli en tillgång i form av liv och rörelse till en kanske annars lite sovande vardaglig verksamhet.

Footgolf, eller fotbollsgolf som en del kallar det, har funnits i Sverige som mer lekfull sysselsättning i nästan 30 år, om än i mycket begränsad omfattning på den tiden. Till en början var banorna oftast av party­karaktär med uppbyggda hinder i form av gummidäck, broar eller väggar som man ska ta sig förbi och de låg nästan alltid vid campingplatser eller nöjesparker.

På senare år har trenden snarare gått mot mer golflika banor i naturlig miljö med ­kullar, träd, sand och vatten som hinder.

Internationellt har sporten vuxit kraftigt under den senaste tioårsperioden. I USA finns en egen liga och antalet banor har ­vuxit från drygt 200 till över 500 de senaste fyra åren. Även i Sydamerika och Storbritannien har footgolfen kommit långt och har på många ställen blivit ett komplement till vanlig golf.

Man har fått ett internationellt förbund, WFGA (World Footballgolf Association) som arrangerar mästerskap och sköter statistik och registreringar av spelare.

I Danmark fullkomligt exploderar intresset just nu och vid VM som spelades i ­Alunda i slutet av juli parkerade sig sju danska spelare bland de åtta främsta i herrklassen, och fyra av de fem högst rankade spelarna i världen är danska, enligt WFGA:s rankinglista.

I damklassen blev det svensk seger genom Julia Berglind Nilsson och här är förhållandena de motsatta, tre av de fem högsta rankade damerna är blågula.

Footgolfens historia i Sverige handlar mycket om tre passionerade människors kärlek, energi och engagemang.

Joakim Wiberg, Tommy Svensson och Erik Lundin var bland de första som spelade i Sverige och de tre som arbetat hårdast för att sporten ska växa och få det erkännande som bland annat SM-tävlingarna i Lands­krona verkligen gav.

Enligt många vi talar med är det den ­trions förtjänst att footgolfen fått fäste istället för att dö ut eller stanna kvar i periferin.

För den kanske största svenska footgolf-­pionjären, Joakim Wiberg, har sporten varit en stor del av livet sedan han för ungefär 15 år sedan testade för första gången.

Och som vanligt hade slumpen sitt finger med i spelet.

På väg hem genom Skåne såg han och några kompisar en liten vägskylt som visade “Fotbollsgolf”.

Nyfikenheten tog överhanden.

Han funderade snabbt innan han slog på bilens blinker, svängde av i lilla Rinkaby utanför Kristianstad, och sedan den dagen har ­Joakim Wiberg bara tryckt ner gaspedalen och fortsatt att köra.

Banan de spelade var uppbyggd med konstgjorda hinder men Wiberg ville istället skapa något annat.

Något mer naturligt och genuint.
– Jag blev så fast att jag började drömma och planera direkt. Min vision var då att om jag hittade rätt mark så skulle jag lägga ut en bana som påminner om vanlig golf, med naturliga hinder på naturlig mark, berättar Joakim Wiberg.

Tre år senare blev visionen verklighet.

Marken som Joakim Wiberg hittade utanför Uppsala blev till slut Uppsala Fotbollsgolf, platsen där många av SM-deltagarna testat på sporten och som under 2017 tog emot cirka 7 000 greenfeegäster.
– Vi har allt från företagsevent till kompis­gäng och vanliga familjer och jag tror att det är just enkelheten som tilltalar människor. Man behöver i princip bara ett par skor och en boll och det går snabbt att spela, en rond tar bara en dryg timme, berättar han.

När Olandsbygdens Golfklubb några mil norr om Uppsala beslutade sig för att bygga en footgolfbana bad man Wiberg om hjälp. Projektet utmynnade i Alunda Fotbollsgolf, banan som nyligen arrangerade VM.

Att arbeta in en ny sport bland övriga etablerade är en tuff utmaning.
För två år sedan hamnade footgolfen under Svenska Golfförbundet och man har sedan dess arbetat aktivt med att marknads­föra sporten. Footgolfen konkurrerar inte med golf utan är en egen verksamhet som kan ge ett mervärde till medlemmarna i befintliga klubbar eller leva sitt eget liv någon helt annanstans.

John Lindberg är ansvarig för foot-golfen inom SGF.
– Många golfklubbar rör sig mot att bli allt mer multifunktionella. Har man outnyttjade markresurser och lite entreprenörsanda i sig så kan footgolf bli ett bra komplement som genererar fler människor till klubben – folk som spelar och äter och som kanske börjar spela golf någon gång.

Under de här två åren som SGF och footgolfen gått hand i hand har det hänt massor. Och det mesta pekar på att ­footgolfen kommer fortsätta att växa.
– Vårt huvuduppdrag är ju att stärka golf­klubbarna och att få medlemmar som stannar länge i sporten. Footgolfen kan vara ett sätt att riva lite barriärer, tänka nytt och att få nya grupper av människor att upptäcka golfen, säger Lindberg.

Idag finns ett trettiotal footgolfbanor i Sverige.

Det ska bli intressant att se hur den siffran ser ut om tio år.

---

Text: Martin Strömberg • 2018-09-05
19:e hålet • 19:e hålet • Svenska golfbanor