Christer Bergfors har varit ordförande under några tuffa år i Golfsverige. Foto: Karl Nordlund

Följa

“Det är klubbarna som måste bestämma”

På lördagen är det dags för Svenska Golfförbundets årliga förbundmöte. Inför detta har vi tagit pulsen på ordförande Christer Bergfors och ställt några frågor om tillståndet i Golfsverige.

Text: Tobias Bergman • 2012-04-19 Uppdaterad 2012-04-19

Läs också

Vinst för tredje året i rad – bättre resultat än väntat för förbundet

Förbundsmötet

Förbundsmötet äger rum den 21 april och är Svenska Golfförbundets högsta beslutande organ, och äger rum en gång om året. 75 ombud från de 21 golfdistrikten är på plats för att fatta avgörande besluten.

Den 20 april äger det så kallade Rådslaget rum. Det är ett förberedande möte där aktuella frågor som berör Golfsverige diskuteras.

Christer Bergfors

Ålder: 67 år.
Bor: Lägenhet i Helsingborg, vinterbostad på Black Mountain, Thailand.
Familj: Hustrun Britt, sönerna Stefan och Magnus.
Klubb: Vasatorp och Black Mountain.
Handicap: 9.
Antal ronder/år: 140.
Antal spelade svenska banor: Cirka 250. “På 80-talet hade jag en ambition att spela alla Sveriges banor, men under 90-talet växte de ifrån mig.”
Favoritbana Sverige: Vasatorp TC.
Favoritbana utomlands: Fancourt Links, Sydafrika.

Drömfyrbollen:
>> Fred Couples, amerikansk golflegendar. “Jag spelade pro-am med honom en gång och han var väldigt trevlig. Det skulle jag gärna göra om.”
>> Yani Tseng, världsetta från Taiwan. “Det ser oerhört maffigt ut när hon spelar. Vore häftigt att uppleva på närmare håll.”
>> Katarina Vangdal, svensk förbundskapten. “Hon måste ingå, för jag bör ju ha någon med som jag kan vinna beten emot…”

Det finns många signaler på att Golfsverige har tuffa tider. Hur karakteriserar du läget?
– I grunden positivt. Vi får in 20 000–25 000 nya spelare varje år, vi har fantastiska golfspelare och det är fart på klubbarna. Sedan går det inte att blunda för att vi har något som vi kan kalla för en marknadskorrektion i Sverige, där nettoantalet medlemmar går ner och några klubbar försvinner eftersom vi har en överetablering. Den ska vi lugnt och fint låta marknaden ta hand om. När banor går i konkurs tycker jag personligen inte att de skulle återuppstå. Vi har ett 60-tal klubbar för mycket i Sverige och övriga klubbar skulle må bättre om de fick ta över de medlemmarna. Det är en kontroversiell ståndpunkt, men den står jag för.

2011 minskade antalet medlemmar för sjunde året i följd. Vad gör Svenska Golfförbundet åt den saken?
– Vårt mantra de senaste åren är att klubbarna framförallt måste bli bättre på att behålla medlemmarna, eftersom vi rekryterar 20 000–25 000 nya medlemmar varje år. SGF kan ge klubbarna förståelse och verktyg, som den stora omvärldsanalys som vi har gjort. Sedan kan vi bidra till att synliggöra golfen som sport. Men vi kan inte vara på plats där ute och värva medlemmar, det måste klubbarna göra själva. Min förhoppning är att den nedåtgående trenden har planat ut om två-tre år.

Golfen håller på att förgubbas och förgummas och medlems-kåren blir bara äldre och äldre. Vad gör ni åt det?
– Det är en internationell trend och utveckling och inte bara i Sverige. Och det är en oerhört svår nöt att knäcka. Hur vill ungdomen spela golf i framtiden? I storstäderna har många ungdomar sin umgängeskrets i olika klubbar och är man ensam på sin egen klubb kanske man lägger av. Hur kan vi lösa det? En direkt åtgärd för att bryta trenden är vår satsning på juniorkonsulenter och de ska hjälpa klubbar som vill ha hjälp och där hoppas vi på ett positivt utfall. 

På tal om att vara medlem, så säger ju sig över en miljon svenskar spela golf, men antalet medlemmar i SGF-anslutna klubbar är bara en halv miljon. Måste vi ha en struktur där medlemskap är obligatoriskt, för att exempelvis boka i GIT? 
– Det har vi inte. Klubben avgör själv vem som får spela och faktiskt också vem som ska kunna boka i GIT. Klubben kan gå in och styra över sin sida i systemet och blocka ut att man inte behöver ha något golf-id och göra så det går att boka via nätet, utan att vara medlem. Men det är det ingen som gör. Men frågan är större än så. Klubben måste fundera på hur de ska täcka sina fasta kostnader. Det är få klubbar som bara kan leva på greenfeespel, utan de flesta bör ha en lokal bas där medlemmar betalar mer. Många klubbar letar nya medlemskapstyper som matchar kunden, men man har en förmåga att skapa medlemskap som sänker snittintäkten per spelare. Hur skapar man något för dem som vill betala mer? Det finns tillräckligt många nördar, som jag själv, som skulle vara beredda att betala ett par tusenlappar extra om vi fick något mer av klubben. Vi måste hitta något i stil med flygbolagens “framför skynket-modell”, där vi är några som betalar extra för att ungdomarna ska kunna hänga med. 

För en tid sedan gick förbundsstyrelsen ut med en idé om ny finansiering av SGF. Det mötte kompakt motstånd och lades ner. Borde inte en sån idé vara så väl förankrad ute i rörelsen att man inte riskerade att detta skulle hända?
– Idén var jättebra underbyggd. Jag kan fortfarande inte förstå varför man inte accepterade det. Vi var ute tre omgångar och lyssnade av med klubbrepresentanter och förändrade förslaget efter deras åsikter. Till sist kom vi fram till att det här är så långt vi kan komma med det här konceptet. Jag fick höra många konstiga argument varför det var dåligt, men har egentligen bara respekt för ett och det är att golfspelaren inte ska ha med förbundet att göra, utan ha sin relation med klubbarna. 

Kan det på sikt innebära förändringar i SGF:s organisation eftersom inte den nya finansieringsskissen gick igenom?
– I idéskissen räknades på samma kostnader som i dag, fördelade annorlunda. Men det är en intressant diskussion. Vi hör ju ibland att en del undrar vad förbundet gör, men går man igenom verksamheten är det svårt att hitta något som Golfsverige vill ta bort. Vi kan säkert göra lite vardagsrationalisering, men annars är det yxhugg som måste till och man får plocka bort hela verksamhets­grenar. Men det är det som klubbarna måste bestämma.

På golfpolitiska möten pratar ni alltid om ekonomi, organisation och administration men sällan om spelet. Varför?
– Det är tråkigt att det är så. Men det handlar nog om tradition. Vilka väljs in i styrelsen på en golfklubb? Jag inbillar mig att det inte är Alex Norén eller Robert Karlsson som sitter där för att driva golfen som idrott. Vi får istället dit många administratörer, som inte är riktigt insatta i de verkliga golffrågorna. En styrelse i Helsingborgs IF är oerhört knuten till resultatet på planen för eliten, men Vasatorp som ligger granngårds är mer knuten till att korpen – eller breddgolfen – går bra för det är där den stora massan är. Systemet är uppbyggt mer kring en administration än en idrottsförening. Och det är egentligen likadant med Förbundsmötet. Där skulle man ju vilja diskutera frågor som hur Sverige ska bevara sin ställning som världsledande när det gäller spelarutveckling. Förhoppningsvis kan OS bli den nytändning som vi behöver på det området.

Med mindre än sex månader kvar till planerat speldatum fick ni ställa in Europatourtävlingen för damer. Hur kändes det?
– Jättetrist. Vi är en oerhört stor damnation och ska vi ligga kvar där måste vi ha en LET-tävling. Helsingborgs kommun ställde upp fantastiskt, men vi lyckades inte locka till oss de stora företagen. Vi har sagt att vi ska jobba hårt och ha ett nytt beslut i oktober för en eventuell tävling 2013. Har vi inte det är det bara att konstatera att det är kört i Sverige. 

Du sitter i styrelsen på Vasatorps GK och är ordförande i SGF parallellt. Hur ser du på risken att hamna i jävsituationer, i samband med exempelvis LET-tävlingen?
– Jag är väldigt noga med att inte delta i de besluten, så jag anmäler jäv när de här frågorna dyker upp. Då är det vice ordföranden Maivor Isaksson som leder FS-styrelsen, för jag kan inte sitta med två hattar på mig. Att Vasatorp vill ha en stortävling har med gamla traditioner att göra eftersom man har haft det tidigare, det är inget som jag har drivit på. 

Du har åkt på några smällar under dina år som ordförande. Ni fick inte igenom kandidaturen till Ryder Cup och finansieringsförslaget förkastades. Känner du fortfarande att du har förtroendet att leda Golfsverige?
– Det återstår väl att se på Förbundsmötet. Jag upplever det inte som personliga smällar. Jag företräder en organisation som har i uppdrag att göra saker och ting och sedan är det Förbundsmötet som beslutar vad det är vi ska göra och vem som ska göra det. Det är klart man blir ledsen när Golfsverige inte vill göra som man själv vill, men det är inget jag tar personligt.

Med tanke på hur mycket tid du lägger och den kritik du ibland utsätts för – hur kul är det att vara ordförande i golfförbundet?
– Ibland blir man förstås trött, ledsen och besviken. Men det finns pärlor som gör att det är roligt. Jag tycker det är kul att jobba med Golfens Hus och så många positiva människor. Det är också roligt att företräda svensk golf mot RF, SOK och internationella organisationer och man får vara ute och uppleva mycket, det är en av de gyllene sidorna. 

Vinst för tredje året i rad
BLOGG: Heta frågor ska diskuteras idag

Text: Tobias Bergman • 2012-04-19
FöljaNyheter
Scroll to Top